FLYTT

Här ändras det om fram och tillbaka.
Jag har bestämt mig för att flytta tillbaka till min gamla blogg Lantmätarvillan.
När vi skulle flytta till Umeå och lägenhet, tänkte jag att vi kommer ju inte att vara i Lantmätarvillan förutom på loven och jag ville göra avstamp i något nytt, ändra om lite.
Sagt och gjort
men
måste erkänna att jag saknar min Lantmätarvilla och har på senaste suttit och bläddrat igenom bilderna, minnts alla trevliga stunder där. Så även fast vi inte bor där varje vecka så vill jag tillbaka till den bloggen.

Och nu har jag ju även kommit på varför jag bloggar och hur det ska vara.
Tänk bara en sån sak ;)

Häng med vetja!

JULBORD OCH SLÄKTEN KOMMER

Gårdagens jullunch med jobbet avnjöts på en herrgård.

Jag avnjöt den i maxhastighet eftersom jag var tvungen att åka vidare till dagis luciafirande.

Ingen bra kombination, men vad tusan.

Man kan ju se det som en provsmakning av vad jag ikväll ska äta när släkten kommer

för där ska vi smaska i mängder

tills magen säger ajaj.

Nu är de visst på väg 30 mil söderut till oss och

sist jag hörde sa någon att set snööööööööar massor

och någon tar det hela med jämnmod

och någon har försökt skotta fram bilen i en timme.

Maken och sonen har dragit till skogs för att leka blindbock i snöfallet (typ)

eller kanske bara åka lite skidor, men det är ju ungefär samma sak när snön vräker ned.

Själv har jag åter igen cyklat till jobbet med livet som insats

efter en tämligen utebliven plogning av cykelvägarna.

NYA LUSSEKATTER FÖR DE ANDRA ÄR HM.. UPPÄTNA

 

Cyklat 1 mil i 2 dm snö.

Svettig som tusan.

Vad vill man då göra?

Jo baka lussekatter, klämma på sin yogabok

eller läsa printarna på alla olika brödrecept som jag dagligen samlar på mig.

Släkten kommer på fredag och det förra lussebaket hamnade i våra magar.

I löv julfika!

 

Den här boken har signerats av författarinnan, skickats till mig

av yogamamman.

Tänk vilka vänliga själar det finns där ute på nätet och i världen.

 

 

Bröd måste bakas med själen för annars blir det inte bra.

Idag jäste ej bröden som de skulle.

De var stentunga och fula.

Jag lade ej ned min själ i dagens bakverk

och det märks.

Men goda var de då

och det är just nu huvudsaken.

Men som sagt man måste lägga in sin själ och hjärta i bakningen.

Då blir det bra.

 

 

 

Nä nu blir det till att bädda ned sig.

Jag är helt slut i kroppen efter snöracet idag.

Vurpan var nära cirkus 100 gånger idag, men

nej jag vurpade inte.

Jag hoppas plogbilen varit framme inatt

för imorgon ska jag på jullunch med jobbet och

lucia på dagis så brutna ben välkomnas inte.

Jo man får ju inte glömma lördagens beachvollymatch

mellan släktens herrar och damer.

Kanhända några små barn bygger sandslott i mitten,

 men det ska nog gå bra ändå.

 

EN BINGOSÖNDAG

Gårdagens brödbak to die for.

En tämligen varierad dag har detta varit.

Jag är ju en sån som inte gillar att min fritid är styrd av många yttre faktorer

såsom aktiviteter hit och dit

matcher m m.

Idag var det dags för vår familj att dra vårt strå till stacken och 

hjälpa idrottsföreningen att sälja lotter på bingon samt ställa iordning lokalen.

Med vånda och irritation i sinnet åkte jag och tonåringen dit.

(passade även på att få in en arbetslektion i temat 

"att bidra till samhället" som kan vara rätt nyttig för

den kommande generationen....

Nåväl vi sålde lotter, socialiserade med pensionärerna 

redde ut vem som är bingolottos nuvarande programledare m m

Det var organisation på hög nivå där 

alla involverade hade sin roll kristallklar.

 Vi släpptes ut på rast när det var dags för bingon att dra igång 

för att sen återkomma och städa upp lokalen.

Vid återkomsten tog jag med maken

och efteråt hade vi "ledningsmöte"

eller om man hellre vill kalla det för träff på tu man hand.

Vi tog in på Plaza för en kopp kaffe för att sen vandra genom staden.

Det är ibland lite svårt att få till det där med att snacka ostört om 

livsplaner och filosofier när man har små och halvstora öron

omkring sig för det mesta.

Under min frigång från bingon stängde jag in mig 

i köket hemma (jo vi har en dörr dit)

och gjorde yoga.

Jag skulle ju missa min söndagsyoga på grund av bingon och 

jag har tränat alldeles för lite i veckan vilket brukar göra mig lite 

gnisslig och rastlös.

Efter min "köksseans" var humöret betydligt bättre och 

efter en kaffe med karlen så är kvällen ung.

Här vankas Solsidan och 

jag har förklarat för min ickesvenska make 

att Solsidan är svensk kultur..... 

Han i sin tur skakade bara på huvudet 

när jag visade första avsnittet

voj voj.

BLI VÄN MED SIN KAMERA

Hej hej!

Idag är det lördag och humöret är såsom humör bör vara på en lördag.

Somliga små är snuviga och vi har innedag.

Det innebär att det virkas, bakas och pyntas.

Och det bästa av allt är att jag lyckats fånga några saker här hemma på bild i dagsljus

med systemkameran.

Det är ju så mörkt när jag annars kommer hem om dagarna 

så det är inte lönt att ens försöka.

Men nu så kanske vi slipper se de sunkiga mobilbilderna 

lite mer sällan här på bloggen.

Somliga små är torra om händerna så här på vintern

(ja vem är inte det?)

Men när det bildas en glipa mellan handsken och overallen

blir det kallt, torrt och rött.

Så jag har virkat handledsvärmare till lillusen

att ha under handskarna.

Ja det är inte lätt att lära känna sin kamera

och här höftar jag till lite grann under ljusslingan.

Zoomen hamnade på väggen :)

Sen har jag ju fått tipset från den här bönan 

att bara trycka in kameran i en rabatt eller

varför inte i en minigran på sonenes rum

Det blir spännade att sen se var zoomen hamnade.

Som tidigare nämnt gick monteringen av pepparkakshuset 

åt skogen. 

Så även kristyrdekorationen av hjärtanen, 

men jag är helt övertygad om att det kommer smaka super ändå.

Sen smyger jag runt och försöker fånga bönan i farten.

Hon har upptäckt mitt senaste loppisfynd, locktången

som inhandlades på returmarknaden för 30 kr.

Här är mitt underbaraste halsduksprojekt

som skrider fram i sakta takt.

Om man ränner runt lite mindre på konferens kanske det går fortare.

Men nu är det ju så att jag hängt på hotell i dagarna två 

bubblat på utomhusspa med vinterfrost i håret, vräkt i mig konferensfika

och sovit någon ynka timma.

Oj oj min stackars gamla 36-åriga kropp och knopp

strejkar lite efteråt ;).

Summan av allt är att det var så himla kul att träffa massa kollegor 

som man tidigare bara pratat i telefon med,

 men nu fått ett ansikte till rösten. 

De 3 viktigaste lördagsaktiviteterna...

Brödsleven vittnar om en deg på jäsning,

knäckreceptet gås igenom samtidigt 

som jag virkar något varv här och där i godan ro.

Det här är livet på en pinne.

Och eftersom mina familjemedlemmar tycker att det är så ojuligt här hemma 

har jag dragit igång julstöket för att stilla deras julpanik ;)

Nu känns det visst bättre och det var väl för väl.

Inte kan vi gå omkring och sakna julstämning 

nä det går inte. 

Nu finns det knäck att knapra på och 

nybakat bröd till tomatsoppan.

Det finns en myyyycket överhängande risk

att ingen knäck finns kvar nästa vecka.

Vi (jag) är hopplös på godsaker ;)

Helt hopplös!!

TILLBAKABLICK

Idag har snön kommit på riktigt

och dagen spenderas ganska mycket inomhus.

En del små gillar snön och är ute

en del tonåringar sitter inne och skypar med bästisen samtidigt 

som det pysslas på varsitt håll.

Glittriga trolldegssnögubbar växer fram

och då jag inte skjutsar till träningar

håller lussekatter på att jäsa under duk.

Jag går inte ut mer än nödvändigt 

inte för att snön kommit utan 

mer på sättet den trillar ned från himlen

[rakt från vänster]

Jag sitter och bläddrar i julinspirationsbakhäftena 

som man kniper från matvaruaffären varje år

och började tänka på min gamla blogg.

Det har ju bakats en del genom tiderna 

och när jag bläddrar igenom den 

fylls jag av vemod

och samtidigt en känsla av vad festligt vi

verkar ha haft. 

Det är ju mest därför jag har en blogg

för att återvända och se vad vi gjort under åren.

Och faktiskt så blir jag så sugen av att baka när jag ser bilderna.

Vaniljgifflarna landade bra ner i magen ;)

Makalösa kakor [jo de heter så]

som vi bakade en VAB-dag

Sommarens kladdkaka på skrutthusets altan

Rosa kalasmaränger till sonens kalas i vintras

Ännu mer kalasfika till sonens kalas

Den misslyckade tårtan som blev lyckad till slut.

De gamla hederliga kanelbullarna med extra fyllning av smör och kanel.

NÄR DET INTE GÅR SÅ BRA

Ja visst med träningsvärken från *h-ll* efter yogan

[jag hade visst några fler muskler som jag inte visste om]

och medföjande huvudvärk av de ihopstramade musklerna

så var planen att softa i soffan efter jobbet.

Nej men mamman hade ju lovat de små varelserna

ihopmontering av pepparkakshus

[i något svagt ögonblick]

när jag tyckte så fasligt synd om den lilla feberpannan.

Ok dags att skrida till verket.

Det gick inte enligt planen om jag säger så.

Efter ihopmonteringen föll det ihop likt ett korthus 

och den nu avslappnade mamman

[som förflyttat sig till stickningen i soffan]

fick rycka ut

för nu var det "ploblem"

Vi har nu enats om att det faktiskt är ett arkitetkritat funkishus med modern planlösning.

och det verkar alla vara nöjd med.

Kanske att en make höjde lite på det ena ögonbrynet när han kom hem från träningen,

men samtliga är vid gott mod.

Det här var ju liksom inte det enda missödet den kvällen

[se nedan...]

Min loppislampa!!!

Snyft...

Kom ihåg att när lampan har en liten spricka i skärmen ska man

inte

vinkla ned det bländande ljuset hållandes i skärmen

utan förslagsvis i metallen ovanför.

En smula förvånad kan man bli när man plötsligt sitter

med halva skärmen i sin hand efteråt.

Tur att jag var på ett särdeles bra humör igår och föll i gapskratt

istället för en svordomsramsa.

Ja så kan en torsdag i Umeå gestalta sig.

GÅ BANANAS I AFFÄREN

Att jag aldrig lär mig.

Eller ska jag egentligen lära mig?

Jag är hopplös vad det gäller att påbörja saker,

men till mitt försvar kan jag tänka att

vad spelar det för roll?

Jag såg en så fin inspirationsbild igår på nätet

och jag visste ju var dessa garner fanns

så det blev som det blev

och den här gången kände jag starkare än någonsin

att jag tror det här blir bra.

Det ska bli en megastor tubhalsduk ca 85 cm bred och längden,

det vet jag inte än.

Jag tror det är vinterns intåg som gör att jag bara vill sitta ned i soffan och handarbeta.

Att handarbeta är bra av olika anledningar.

Dels är det ganska terapeutiskt att bara sitta ned i lugn och ro och knyppla.

Tankarna dansar iväg fast sakta gemak.

Dels är det ju så att jag själv  faktiskt har tillverkat något.

Oftast brukar jag då använda det jag tillverkat mycket längre än massproducerat köpes.

När jag sitter ned och knypplar så finns jag där mitt i verksamheten

fast lite för mig själv.

Jag kan sitta hela dagar vid brasan och knyppla

och om tillfälle inte bjuds en hel dag

nöjer jag mig med en liten stund.

Lite ger känslan av att iallafall ha fått stilla knypplingshungern.

Det är ju så här jag är funtad

för om det inte knypplas

dvs jag har en knypplingspaus så

förvandlas jag till bokmal.

Summan av kardemumman är nog att jag är ett vanedjur

och jag har mina tricks för hur jag ska varva ned själen.

Ja så blev det av att gå bananas på mataffären

och handla garn och julkalendrar istället för en massa mat...

MORGONYOGA

När klockan ringde kl 05:00 var jag så väldigt nära att avboka morgonens yogapass,

men då tänkte jag på hur det brukar kännas efter ett avslutat pass.

Man är mjuk i kroppen och lugn i själen.

Lite halvvinglig smyger man ut ur salen redo att möta dagen.

Och så blev det förstås och det roliga med att gå på yoga är att man

vet aldrig vilka övningar som man kommer att få göra.

Imorse har vi gjort någon hund, svan eller var det haren eller rent av en kanin..?

Jag vet då en sak; att jag stod med ändan i vädret väääääldigt länge och huvudet nedåt.

Mina axlar och mina skulderblad fick sin träning, tro mig.

Och efteråt är man så mjuk att jag vill bara svinga med armarna

bara för jag kan och axlarna känns som de hamnat ned i backen

bara för att de är så mjuka.

Vilken tur att jag börjat gå på yoga.

Och på med de norska "luddorna"

för det har kommit lite snö

mycket lite, men ändå.

Skorna är inköpta på loppis för 3 år sedan till en penning av  40 kr

det var en byaloppis och jag fick rabatt för att det bara fanns 1 skosnöre...

äkta skinn och ull

priset var väl ok (jag försökte spela obrydd)

Väl inne i bilen viftade jag med armarna och försökte få övriga familjemedlemmar

 att inse vilket kap jag gjort.

Väl hemma låg alla och snarkade i godan ro förutom tonåringen

som gått till skolan.

Maken i tentafasen och grupparbetenas grupparbete

hastade iväg till skolan.

Alvedon till lillkillen som inte riktigt kunde peka på var egentligen det gjorde ont

antagligen för att det gjorde ont överallt.

Tack och lov för barnkanalen, en kopp kaffe och lite pepparkakor.

Få se nu om kanske det blir en laxrosa mössa till mig ändå.

Den här har rivits upp flera gånger för jag var inte nöjd med utformningen.

Jag tror att rundstickning är helt rätt för just det här garnnystanet.

Imorse såg jag en tjej med en ljusblålia mössa

och en marinblå -och vitrandig tubhalsduk

 av modell XL.

Inspiration till den kalla vintern som kommer.

Och PS

Jag är väldigt stolt över mig själv som tagit mig ur en situation som inte var bra

och tagit mig in i en som jag tror blir bättre.

Det är lite läskigt att göra verklighet av något man bestämt sig för

då det innefattar att ta obekväma samtal.

Det gick mycket bra och det känns så bra att vi följde

den inre rösten som sa att det här inte är bra.

Ja det var gårdagens insats

yes

EN HELG

Det är så ovanligt att inte ha snö här uppe i norr.

Att varje dag ha plusgrader och fukt.

Vid den här tiden brukar det knastra under fötterna och luften är kruttorr.

Däremot är jag tacksam för gott cykelväder för då får jag chansen att träna upp

flåset och benmusklerna en stund till. Att promenera är inte riktigt samma sak,

men bättre än ingenting. Hurvida jag kommer att cykla hela vinterna får vi se

då det är rätt mycket backar upp och ned.

Ja man kan ju lista ut vad som händer med is på banan...

I helgen köpte jag mina första nya egna pepparkaksformar.

Alla andra som vi har är inköpta för 10 år sedan och på loppis.

Det blev bla en isbjörn och en fisk värre söta.

Jag kom också på att plocka ut kottarna från ryggsäcken som fått lega till sig i 2 veckor...

sen vandringen i naturreservatet.

Den här pumlan (översättning "kula" för söderlänningar)

går på batteri och ska få hänga i husets runda vindsfönster.

Ett försök att göra den ensliga vinden rättvisa.

Nu när vi senast var i huset rafsade jag med lite julpynt som kan få vara i lägenheten

tills jullovet inträder och vi brassar uppåt för 2 veckors julvistelse.

Så nu är vi redo för advent här i lägenheten och det känns lugnt.

När vi kommer fram den 22:a dec då ska vi väl hiva upp en och annan julstjärna där med.

  

Det kan vara bra att ha 2 gardinstänger utifall att ;)

Nä här ser ni en pinne (en mycket lång pinne) som jag

prånglade in i bilen efter en skogsfärd.

Den har fått torka och så småningom ska den fula skrangliga metallstången ersättas

med en krokig, men fin  gardinstång.

Alltså när andan faller på (kan ta en lång stund vill jag meddela för den

som önskar snabbt resultat (jag har ju en ny stil nu, ni vet ;) )

En laddning köpesdeg senare

Som sagt nu är vi på gång.

Sen att de mest troligen inte finns kvar till jul bryr vi oss inte i.

Uppdraget framöver är att finna andra godisar än hundra E-nr till pepparkakshuset,

men det ska inte bli några problem med det.

Det finns ju rätt mycket godis att köpa här i världen ;)

Har även hittar ett jättefint garn till en kommande mössa och

har rivit upp en nästan färdig mössa som var tvåfärgad.

Det ena garnet var stickigt och hur mycket jag än ville ha det där mörkblåa garnet

så kommer jag inte använda mössan.

Det är sånt man vet och bör fatta.

Spänningen är olidlig:

Vilket garn ska bli min nästa mösa!!?

So long!